Green eyes

Jag flög hit, förvirrad och liten, så rädd för världen. Jag stod utanför och rökte febrilt, snabbt, hårt och mycket. Min destruktiva vardag var inget emot det jag fick möta här. De orden åt upp mig snabbt bakifrån och kvävde det lilla syre som fick mina fingrar att sprätta så manidepressivt mot tangenterna. För vad visste jag, lilla jag. Solen gick upp i öster och ner i väster till dagens ände bedrogs och folk bedrog varandra. Sann vänskap är som karlek, och de som säger att de aldrig skadat eller ärrat ljuger. Sårade hjartan är inget vi annonserar om, stoltserar med eller delar med oss till världen av. Det är sådant vi håller inlåsta för oss själva i rosa dagböcker. Rosa dagböcker som är skrynkliga och kantstötta av all vrede och sorg. Vad är värst, att bedra eller att bli bedragen. Jag skulle aldrig förlåta om någon av mina bästa vänner blev bedragen av sin kärlek. Jag är långsynt, naiv och litar sällan på något mer än det fysiska. Jag förlåter inte lika lätt som jag älskar, när jag väl gör det. Ändå spottar jag i en redan våt sjö och har i båda fall stått liten och hjälplös där och skämts när jag fått min lukrativa dom. Mig vinner man en gång. Spelar man i smyg bakom min rygg med fula kortspel och falska insatser gråter jag som en krossad fågel på en trottoarkant, och upprepar i månader varför det blev som det blev och inte som vi sa, som vi skrev i historien.