Where did you go little maniac

Jag andades sublimt idag och blickade frekvent ner i min telefon. Vi stod ej där utan jag har plastat in dig, konserverat dig i hjärnan, och likt en odödlig bild av ett suddigt ansikte lever du någonstans utanför mitt räckhåll. Jag som människa är intensivt galen. Oftast är det så. Oftast bryr jag mig ej. Oftast tror folk nog att jag är en korkad tjej som inte kan stava sitt namn. En tjej som ej bryr sig om människor mer än de som drunknar för att få mig att flyta. Då och då blir jag påmind. Om ej så ofta knackar någon mig på axeln och ser in i mina ögon, förbi alla ytliga petitisser och kliver apbrupt in någonstans mellan mina bröst och bara bestämmer sig för att stanna där tills klockorna stannar och jorden brinner till aska.