X

Jag älskar egentligen att tänka."Nej jag kan inte ses nu, jag måste tänka." Kan man säga så? Kan man leva i en dröm? Eller ruttnar verkligheten då som ett blomblad som levt i gräset alldeles för länge och ensamt? Kan man äta när det känns och inte när man måste? Kan man leva när man vill, men inte när det kallar? Kan man finna när man blundar och missa när man ser? Kan du se mig? Jag ser så lätt igenom en fasad (så om du träffar mig kan du skippa rövaren, jag läser dig som en barnbok i bilder). Det känns underligt att låtsas stå och medsympatisera när ens värld leker kurra gömma med ens sinnen. Jag är så trött på det.

Jag vet inte om jag vill bli stoppad i fickan. Jag är så jobbig, ja det är jag tydligen. Vem vill leva i en famn som innesluter en kropp som stretar emot likt taggtråd mot en naken kind? Kan man frysa om tårna när det är varmt? Kan man vilja spy av blommor och skratta åt missunnade människor? Kan man leva någon annans liv utan att stanna? Kan någon egentligen fånga mig utan att jag spyr? Jag vet inte, inte än. Jag försäkrar mig med att jag aldrig skulle flyga om jag inte ville bli fångad, visst? Jag är bara knepig. Varför vara lätt när man kan vara så mycket mer?Som ett korsord utan facit, en film utan slut och som en värld utan mörker.

Kan man leva utan att leva? Jag gör det inte.