Idag känner jag mig precis som en Anna Ternheim låt. Tänk om det vore så bra att en suck andades ut alla bekymmer den innehåller. Att den förintande tanken som orsakade sucken. Det är tröttsamt att andas ut koldioxid likt en förgiftning som gör att andra får drunkna i min vrede.
Vad gör man när tiden är knapp och orden dyra, vad sägs när vi hellre pratar vackra meningar än sanning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar