There you go

När jag stänger in mig i smyg tappar jag rösten istället för att nöta sönder den, tjata sönder den, krossa samman den, tära den i bitar. Att gråta tills kinderna vittrar samman tjänar ingenting till. Då gömmer jag mig hellre i ett litet hörn och blir brutalt bra på att spela mobilspel. Jag ser ut som en liten fascist idag, en sådan som ser ut att ha smakat på tusentals vårar, vintrar, somrar och höstar. Jag ser brutalt arg ut, som om om världen gjort mig illa, bedragit, lurat och spelat med utan lov. Naivt står man då där oförstående och ser lycklig ut med en lussekatt och glögg fast man helst av allt vill äta en låda spik och dricka tjära.