Klockorna slår och tiden springer ikapp mig i sidled. Jag stannar abrupt i apati då jorden snurrar snabbare än mina sinnen. De brottas på ödelagd mark och jag står likgiltig i skuggan och bejakar. Vem var du, sa du? Vem var jag och vad gjorde vi varandra?
Likt en svart fläck orsakade av för intensiva blickar mot solen förblindade världen mina ögon ett tag, ända tills de sprattlade iväg till någon annan. Jag hade fått min tid och nu var det över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar