Kommer du ihåg när vi sa "kan ej bara någon komma hit och välta mig, skaka om min värld, så allt blir upp och ner". Jag blir så lätt uttråkad, tröttnar och bara väntar på att något radikalt knackar på min dörr och ber om mitt ID eller en kram eller vad som helst. Hade någon knackat på nu och sagt "kom, kom med mig" hade jag tagit min jacka och gått, lämnat dörren på glänt och klottrat på en liten post it "jag har rymt och jag vet ej när jag kommer hem igen.
vänta inte uppe".
People are strange when you are a stranger, faces look ugly when you are alone.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar