X

Måsten är det jobbigaste. När man får välja själv är det kul och spännande, fast allt är givetvis inte roligt men kanske för det mesta givande? Just nu vet jag ej riktigt vart jag står. Mitt emellan lite mer åt vänster eller kanske höger... men jag tror det är, ja, givande.

Varför ligger det i vår natur att alltid försöka laga något som redan är trasigt? Vi vill reparera, limma och dona för att få det helt. Varför är det så? Varför kan man bara inte ta att vissa saker inte blir som man tänkt sig och att det bara är att acceptera? Precis som det faktum att man tar en alvedon med ljummet, alltid ljummet, kranvatten när man har ont i huvudet och sedan sover en stund i drömmar. Vissa saker föds och dör halva och det är så dem ska vara. Kan vi inte bara förstå det.